Värme och visionerom Pontus Schultz, 1972-2012

Jag var aldrig en av Pontus närmaste vänner. Jag var inte på hans bröllop, vi sågs inte så mycket de sista åren. Men när jag sprang på honom var det alltid: Det stora leendet och den stora kramen.

Pontus och jag träffades hösten 1991, när journalisthögskolan i Göteborg tog in en brokig kull. Han var en ung och verbal stockholmare. Elitsatsande löpare, smal som en stör. Med det stora leendet. Och givetvis full fart redan då. När jag och en kompis skulle dra igång en gratistidning som skulle delas ut i Bohuslän på sommaren var Pontus entusiastisk och ville skriva mängder.

Vi tog olika spår efter plugget och de första reporterjobben, Pontus till Bonnier-huset med Bengt Uggla, Vision och senare Stenbecks MTG. Vi umgicks mer de åren än när vi var på JMG. Våra samtal var fyllda med idéer, projekt och möjligheter. Och möjligheterna var verkligen oändliga under andra halvan av 90-talet, ni minns säkert vilken tid det var. Killinggänget kunde sälja in en sajt som hette Spermaharen till Scandinavia Online för miljoner. Men mer långlivade verksamheter grundades också då, till exempel Blocket. Pontus tidning Vision gick upp till broadsheet-format, två gånger i veckan.

År 2000 kom kraschen. 2001 dukade mitt dåvarande företag under. När det var definitivt slut en februarikväll ringde jag Pontus och berättade: Det blir konkurs. Kom hit bara, sa han. Jag tog mig hem till hans lya i Hornstull där han och Lisen var nykära. Jag var bruten, bottenfrusen, har bara suddiga minnen. Men de utstrålade mänsklig värme. Jag fick en kram. Jag överlevde kvällen.

Några veckor tidigare hade jag och Pontus talats vid i telefon. Jag frågade: Hur är läget? Det är underbart, jag är kär, svarade han. Det lät på rösten som han ringde från himlen. Han hade träffat Lisen.

En tid senare berättade en vän: Jag träffade din kompis Pontus på en konferens. Han pratade bara om kärlek, hur fantastiskt det är, och att vi andra också säkert kommer att träffa någon.

Efter min dotcomkrasch skrev Pontus en uppmuntrande krönika om att satsningarna, både mina och andras, hade varit värda sina försök. Det var optimistiskt och motvalls då, när backspeglarna hade vecklats ut hos alla kommentatorer.

När jag ett par år senare var frilans beställde han jobb av mig, i vissa fall säkert mer av lojalitet med en kamrat än för texternas angelägenhet. Jag pitchade någon idé, han svarade, visst det tar vi, men vad är grejen?

För Pontus var redaktör, tidningsmakare. Lika vidlyftiga som visionerna och diskussionerna kunde vara, lika konkret var han som redaktör. Vad är grejen? undrade han, och förväntade sig ett rakt svar. Och han var så klart skribent själv. Något förlag borde ge ut en bok med hans texter, de är ett tidsdokument.

Vi fortsatte att bolla idéer, men mellanrummen blev längre och längre. Telefonin ersattes av sporadiska luncher, ett par öl nån kväll. Mailen jag har kvar är mest kortfattade bokningar. Jag signerade som jag brukar, med "K", Pontus sparade ofta tid genom att inte trycka på shiftknappen. Ett exempel från 2008:

"Vad sägs om lunch i början av april?
åker på påsklov nu (...) men sen vill jag prata idéer. Jag behöver inspiration! den annan fråga: Behöver akut rekrytera en ekonomikunnig webbredaktör/reporter. Alt hitta någon som kan hoppa in under en månad eller liknande. Har du något bra namn?
p.
"

Andra raden i det mailet ser underligt ut idag. Det var ju alltid han som inspirerade sin omgivning, hade de stora idéerna, kikade runt hörnet in i framtiden. Och han var obotligt optimistisk. En tidning kunde läggas ner, men inte framtiden. Pontus var tidig med sina idéer om socialt ansvar i företagen, den goda kapitalismen, hållbarheten och jämställdheten i näringslivet. Och han drev verkligen idéerna. Skulle Veckans Affärer haft så många kvinnor på sina omslag idag utan honom?

På senare år blev Pontus ganska känd, ledde Almedals-debatter, hjälpte TV4-chefen, gästade morgon-soffor och nätverkade. Han kunde berätta roliga historier om middagar med Bonniers och Göran Persson. Men, slår det mig nu, det var inte elakt, aldrig skitsnack om någon. I så fall om trögrörliga organisationer eller strukturer.

Fredag eftermiddag den 24 augusti åkte jag tunnelbana, läste Pontus krönika "Änglar finns inte" i Veckans Affärer (den handlade om affärsänglar, inte himla-typen). Jag fick en idé och tänkte: Nästa vecka är det jag som ringer Pontus, det var alldeles för längesen vi sågs. 

Lördagen den 25 augusti 2012 omkom Pontus i Frankrike.

Så ovanligt många som Pontus berörde under sin tid på jorden. Så många är vi som är berörda nu.

Till Lisen, familjen: Vi tänker på er.

/Krister Bengtsson, september 2012
krister@bengtssonmm.com

Stöd Pontus Schultz minnesfond för ett mänskligare näringsliv,
bankgiro 888-3415.

Läs Pontus blogg på Veckans Affärer:
http://blogg.va.se/pontus/

Läs Pontus vän och kompanjon Bengt Uggla:
http://www.dagensps.se/artiklar/kronikor/bengt-uggla/2012/09/06/49141720/index.xml

Läs Hammarby Friidrotts tränare Anders Börjesson:
http://www8.idrottonline.se/HammarbyIFFI-Friidrott/Arkiv/Aretsnyheter/TillminneavPontusSchultz/